Vad tror man i en kyrka?

Inte stöpta i samma form, men en gemensam kärna

Alla kyrkor tror inte exakt likadant, helt enkelt därför att människor är olika och inte bör stöpas i samma form. En kyrka är ingen andlig diktatur, därför tror och tänker medlemmar inom en och samma kyrka också litet olika. Vi tror att det finns ett värde i det.

Detta innebär dock inte att man kan tro litet hur som helst eller att det inte finns några riktlinjer för tron. Alla kyrkor samlas runt en gemensam kärna av det mest grundläggande i Bibeln:

Vi tror att det finns en skapare

Vetenskapen kan hjälpa oss att hitta svaren på frågan hur allt blev till. Tron kan hjälpa oss att hitta svaret på frågan varför allt finns. Vi tror på att någon ”startade klockan” och att det finns ett syfte med hela tillvaron. Bibeln menar att det finns en Skapare bakom allt det vi kan se. – En Gud som är personlig och varm, som planerar och agerar i förhållande till sin Skapelse – och som alltså är något mer än bara en ”högre kraft”.

Vi tror på varje människas värde

Eftersom Gud är en kärleksfull person vill han dela livet med andra personer. Han skapade därför människan som en fri individ. Men människans fria vilja var ett gigantiskt risk-
tagande. Möjligheten att människorna började handla destruktivt och skadade skapelsen och varandra lurade som ett svart moln…

Människan fick gåvan att finnas och leva i Guds skapelse. Eftersom hon är en intelligent varelse, som kan tänka och planera fritt, har hon en unik roll. Människan är därför också farlig! När hon agerar utan att vara driven av samma värden som driver Gud i hans handlande, dvs. kärlek, omsorg, rättvisa, trofasthet och liknande, blir konsekvenserna ödesdigra. Människan är den enda varelse som hotar att utplåna allt liv på den här planeten! Eftersom varje individ är en del av mänskligheten har vi alla del i bortvändheten från det goda och i människans skuld mot Skaparen och Skapelsen.

Bibeln svarar alltså både på frågan varifrån allt det goda och vackra kommer och - åtminstone delvis - på frågan varför lidande och ondska kan finnas i en så underbar värld. Människan som fått förtroendet att förvalta Skapelsen förmår så mycket gott – och så mycket ont. Men hennes personliga värde bestäms inte av hennes åstadkommanden. Hennes personliga värde kommer av att hon är planerad, skapad och älskad av Gud. Därför har alla människor lika värde.

Människan är en moralisk varelse, som kan reflektera över sina gärningar. Möjligheten att komma till besinning, vända åter och börja om finns där, på grund av Guds förlåtande sinnelag. Läs gärna Jesu liknelse om den förlorade sonen och den kärleksfulla pappan i Lukas evangelium kapitel 15 i Nya testamentet. Gud säger sig ha en speciell omsorg om att föra tillbaks människor som hamnat fel och havererat i tillvaron.

Eftersom Gud har satt igång hela skapelsen är han också ytterst ansvarig för att ställa dem till svars som kränker rättfärdigheten och andra medvarelser. Gud strävar efter att återställa rättvisevågen, när den bringats ur balans. Men han vill samtidigt inte att människor ska förgås. Därför söker han så länge han någonsin kan att hitta andra vägar än dom och straff för att komma till rätta med människor som förstör sitt och andras liv.

Vi tror att bibeln är Guds ord skrivet av vanliga människor

Eftersom Gud är en person och människorna också är personer, är det mycket logiskt att tänka sig att Gud under historiens gång har försökt att kommunicera med människan. Eftersom Gud är så mycket större och rör sig på en så mycket högre nivå än vi, måste han hitta ett sätt att sänka sig ner och kommunicera på vår nivå. Därför har han uppmanat vanliga människor från olika tidsepoker (från bronsåldern till antiken) att skriva litteratur som på ett särskilt sätt har inspirerats och beskyddats av hans Ande. Vi tror att Bibeln (Gamla och Nya testamentet) är Guds ”kommuniké” till mänskligheten.

”Bibel” är grekiska och betyder ”boksamling”, ”bibliotek”. Bibeln är nämligen inte en bok utan många. Den har två huvuddelar: Gamla testamentet som skrevs före Jesu tid och Nya testamentet som skrevs under det första århundradet av vår tideräkning. Här skriver kungar och drottningar, statsmän och beduiner, läkare och teologer, fiskare och herdar, lärda och olärda, gamla och unga, om livets kamp och frågor, och om Gudsmöten, livsvisdom och etik. Här finns alltifrån kärlekspoesi, familjedramas och personliga brev till framtids- förutsägelser, tillfälliga samhällslagar och kulturanpassade religiösa ritualer. Tillsammans ger dessa olika litterära uttryck, skrivna av verkliga människor i historien - varsamt tolkade och tillämpade - den kunskap vi behöver om Gud, livet och oss själva.

De heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. Varje bok i Skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar…

Bibeln är Guds ord som landat i verkliga människors liv och kamp, mitt i verkliga historiska och kulturella situationer. Den speglar både Guds tankar om människan och världen och människans tankar om Gud och världen. I Bibeln möts det gudomliga och det mänskliga. Den bär doft av himmel och jord. Bibelns vishetsskatter tål att tolkas och tillämpas på nytt om och om igen i nya människors liv och i nya samhällsituationer och kulturer. I sin tids- och kulturanpassade form gömmer den tidlösa och universella sanningar till hela mänskligheten. Men Bibelns Gud nöjde sig inte med att förmedla brev till oss genom mänskliga ombud – han knackade också själv på vår dörr!

Vi tror att Gud vill identifiera sig med oss

Att skapa människan – inte som en robot, utan som en varelse med fri vilja, var ett vågstycke som kunde få stora lidanden som följd. Gud var naturligtvis inte omedveten om riskerna. Han behövde en garanti för återupprättelse, ifall människan gav sig ut på ondskans gungfly och började sjunka. Om människan begick myteri, måste Guds upprättelseplan träda in.
Att vi människor, med den begränsade erfarenhet och kunskap vi har, kastas in i en värld, där gott och ont, rätt och fel, tro och otro, kärlek och egoism pockar på vår uppmärksamhet både inifrån, från vårt eget inre, och utifrån, från omvärlden – i en enda röra – innebär en oerhörd påfrestning och utmaning. Det mänskliga livet är minst sagt utsatt. Och Gud, vår Skapare, ville dela denna utsatthet med oss för att bättre kunna hjälpa oss.
Han lät sig därför födas utan biologisk far som barn, utan kärnfamilj som vuxen, utan rikedom och social status, utan politisk makt och rikedom. Han upplevde allt ifrån oförstående föräldrar, svekfulla vänner till hunger, törst, flyktingskap, tortyr och justitiemord. Samtidigt tog han på sig skuldbördan för människors alla misslyckade val och missriktade tankar, ord, känslor, attityder och handlingar. Jesus var Gud född som människa, som delade våra lidanden, vår skam, våra misslyckanden, vår utsatthet och vår död. Han smakade livets och dödens orättvisor och han korsfästes med mänsklighetens skuld klibbande vid sin slagna kropp.

Läs gärna de fyra olika berättelserna om Jesus som finns bevarade i Nya testamentet. De kallas evangelier och är skrivna av ögonvittnen och dåtida forskare. Böckerna är korta och heter Matteus, Markus, Lukas och Johannes. (Matteus skriver för judar och betonar Jesu judiskhet och bevisar med hjälp av citat från Gamla testamentet att Jesus var den väntade Messias. Markus skrev för romerska läsare och beskriver hur Jesus uträttade storverk och segrade mot ondskan var han än drog fram. Han skildrar honom som en djärv hjälte. Lukas som var medicinare och humanist, beskriver Jesu intellektuella och humanistiska sida. Han vill visa Jesu plats i mänsklighetens historia. Och Johannes ger en fördjupad förståelse om vem Jesus är, för dem som redan tror.)

Jesus levde för 2000 år sedan. Han kom från en obetydlig avkrok i ett litet, ockuperat land. Han var en fattig arbetare, utan politisk makt och han skrev inte en enda pamflett själv. Trots det är han den historiska person som influerat och influerar flest människor i vår värld.

Vi tror att Jesus är Guds utsträckta hand

Jesus var långt ifrån föremål för ett blint olyckligt öde, när han utsattes för ett rättsvidrigt övergrepp och dömdes till spöstraff och korsfästelse, trots att han bara hade gjort gott. Det ingick i Guds stora plan att krossa ondskan. Genom att Jesus led följderna av ondskans härjningar ända till botten, tömdes ondskan på sitt gift och förlorade det yttersta herraväldet på jorden. Hans uppståndelse och seger över död och ondska är bara en början, ett brohuvud för Gud in i världen. Man kan säga att han är Guds utsträckta hand till människan. Eftersom Gud vill ha människor med fri vilja, inte religiösa robotar, har Gud inte uppenbarat sig på ett övertydligt sätt så att man måste tro.

Det ligger i den mänskliga historiens natur att Gud måste komma inkognito. På så sätt förblir det vars och ens val om man vill tro eller inte. Livbojen är kastad, men var och en måste avgöra om den håller att räddas med eller inte.

(Denna vers kallas ”lilla Bibeln”, eftersom den sammanfattar det kristna budskapet.)

Vi tror att människan har ansvar för sitt liv och sina värderingar

Guds vilja att förlåta och föra människor tillbaks till sig är oändlig. Gud var villig att offra Jesus för att vi skulle bli förlåtna och slippa ta konsekvenserna av våra misstag, tillkortakommanden och synder. Men detta gör inte att människan slipper ansvar. Det ligger i vår frihet att vi är ansvariga. Vi kan inte skylla på någon annan för de val vi gör. Människan är en moralisk varelse. Gud som har skapat människan med intelligens och förmågor av alla slag är i sin fulla rätt att ha synpunkter på hur vi förvaltar dessa gåvor och hanterar vår frihet och våra möjligheter.
Det Gud har gett oss i uppgift är att vara hans avbilder, att likna honom. Det gamla ordet ”synd” betyder att missa målet. Att förfela sitt liv och leva ut själviskhet, girighet, hårdhet, hat, våld och destruktivitet är att missbruka rätten att vara människa. Det är att vanställa Gudsbilden och ljuga om Skaparen och ställa honom i en mycket dålig dager. Det är naturligtvis en kränkning av oss själva, men djupast sett en kränkning av Gud själv. Guds barmhärtighet är inte en smidig väg att kunna leva fel och bara be en förlåtelsebön då och då, så är allt över. Förlåtelsen ger kraft till nystart, att komma ur skuldträsket och kunna gå framåt som en fri varelse med självrespekt. Det är det som Bibeln kallar ”frälsning”.

Guds förlåtelse och barmhärtighet väcker tacksamhet och kärlek. Den gör att man vill handskas försiktigt med livets gåva och glädja Gud och andra genom sitt liv. Genom att Jesus gett sitt fullkomliga och fantastiska liv för oss, har han visat vilket oerhört värde våra liv har. Det enda vettiga sättet att gensvara till det är att respektera honom och i gengäld använda sitt liv i kärlek till honom.

Vi tror på kärlekens seger

Guds kärleksfulla planer och tankar för människan krossades, när ondskan trängde in och människan började roffa åt sig och utnyttja andra. Själva Skapelsen stördes i sin grund när andra lagar började råda. Bibeln säger att Skapelsen sörjer. Men det finns ett hopp!
När Jesus gick till det yttersta i att handla i kärlek, då ondskan ansatte honom som värst, började ondskans grepp om människan och Skapelsen att brytas. Det var en försmak av den seger som en gång ska komma. Bibeln visar att Gud inte har tappat greppet om världen även om han leasat ut den till människorna på ganska lång tid. En dag tänker han sätta punkt för friheten att välja fel. Han kommer att upprätta sitt rike, där världen styrs efter hans kärleks lagar, där rättvisa råder och ingen gör den andre ont. Då får plågade människor vila ut och det goda som vi inte lyckades förverkliga i det här livet, får vi möjlighet att förverkliga där. Det blir en Guds och mänsklighetens totala revansch mot det onda.
Vill du vara med? Inträdesbiljetten i Guds rike är att tro på Jesus och bekänna färg. Jesus vågade tro på oss så mycket att han gav sitt liv för oss. Att vi vågar lita på honom är inte något anmärkningsvärt. Det märkvärdiga är att han vågade tro att vi skulle förstå och ta emot hans kärlek och ge honom gensvar. Att vi törs släppa in honom i våra liv är inte det stora vågstycket. Det är att han törs släppa in oss i sin värld. Han skäms inte för att identifiera sig med oss. Har vi överhuvudtaget någon anledning att skämmas för att identifiera oss med honom?

Visst kan man skämmas över hur kyrkliga och kristna representanter har förbrutit sig under århundradena. Det finns inget värre än ondska som begås i Guds namn. En sann Jesu efterföljare bör kritisera och ta avstånd från ondska i kristendomens namn, mer än någon annan ondska, eftersom den skadar Jesu namn och tilltron till vår Gud värre än något annat.
Varenda en som tror på Jesus förväntas kämpa för kärlek, rättvisa, godhet och tro, var vi än är. Varje troende är en Jesu ambassadör som i ord och gärning representerar honom. Vi är hans mun och hans händer på jorden. Det är den största lycka att leva sitt liv för något som överlever våra korta liv – att staka ut sin väg mot evigheten.

...den som kommer till mig skall jag inte visa bort.
Jesus, Johannes evangelium kap. 6, vers 37, Nya testamentet i Bibeln

...och kasta alla era bekymmer på honom, för han sörjer för er.
Första Petrusbrevet kap. 5, vers 7, Nya testamentet i Bibeln

Den som tror och blir döpt skall räddas...
Markus evangelium kap. 16, vers 16, Nya testamentet i Bibeln

Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd och tackade Gud och sade: ”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.” Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.” Första Korinthierbrevet kap. 11, vers 23-25, Nya testamentet i Bibeln